Rivningen är klar!

I det närmaste i alla fall!
Kvar att riva är, bra fråga... Men någon liten kant eller liknande är det nog!
Ribborna på sidan av skrovet gick lika bra att ta bort som dom i främre sittbrunnen. Jag har turen med mig att dom främre och bakre ribborna är skruvade i ryggstödet samt i skottet och ingenting av dom är fastsatta i skrovet.
Mellanväggen som satt mellan den bakre sittbrunnen kommer endast att användas som mall. Detta beslut togs efter att en liten flisa av teakfaneren lossnade när ramen runt handskfacket demonterades. Den är dessutom några centimeter för smal då detta glapp har täckts av fästena för dom liggande teakribborna längs med skrovsidorna. Jag kommer att modifiera denna mittvägg med att innehålla fack för ankare, tampar, fendertar etc. Som det är idag så är det mycket utrymme mellan främre och bakre sittbrunnen som inte kan användas.
När jag skruvade loss den bakre mellanväggen så hoppades jag på att jag skulle hitta handskfacken som satt original. Naturligtvis så var dessa bortmonterade, men jag kunde hitta spår efter dom. En fyrkantig svart färgrest på varje sida av båten. Dom tidiga SW16 hade inte ett fack på mitten utan två mindre, ett på styrbord och ett på barbords sida. När jag tittade så kunde jag även hitta ytterligare ett bevis över att min båt är en av dom absolut tidigaste. mellan sittbrunnarna så gick nämligen inte däcket rakt utan hade en inbuktning mellan den bakre sittbrunnen och ryggstödet till framsits. Detta för att man enklare skulle kunna röra sig från för till akter. Detta modifierades snart till att bli den lite mera styvare konstruktionen som dom flesta har. På Sixten har man, när man renoverade däcket, valt att kapa detta rakt och lägga in en ny plywoodbit och få den senare raka linjen som en gång var. Från början har med all säkerhet en lucka varit monterad i ryggstödet i framsits för att ytterligare underlätta rörelsefriheten i båten. Detta helt kopierat från en amerikanska förlagan (Se bilder i bloggen)
Titta på tex den tidiga reklambilden som visar båten med serienummer 100 (alt 101) i rörelse (den med vattenskidorna i baksits) så ser ni hur jag menar att däcket sett ut.
Man kan nog lugnt säga att Sixten aldrig har varit riktigt dåligt i träet, men man har valt att lägga på ett nytt skrov ovanpå det gamla. På undersidan är till och med originalfärgen kvar. Flagnad visst, men den sitter där!
 
 
Rivningen av insidan är klar, nu börjar återuppbyggnaden!
 
Här ser man tydligt dom nya däcksbitarna som är infällt mellan främre och bakre sittbrunnen
 
I den svarta fläcken har från början dom rätta handskfacken suttit
 
Mellanväggen som nu enbart kommer att användas som mall för en ny

Rivning

Nu är vi igång igen! Jag har rivit ut allt innehåll i framsitsen som inte var original. Alla ribbor som satt på sidan av sittbrunnarna ryker. Varför? Det såg ju faktiskt rätt bra ut! Ja, men det är inte rätt, det var inte där från början! Även trägolvet som satt med 4 milj. skruvar rök, så om det är någon som vill ha skruv kan ju hojta till...
Fram träde den smått våldtagna instrumentbrädan. Synd att man har kapat upp det där fula hålet i mitten för ett handskfack. Brädan är ju trotts allt en massiv teakplanka på ca 3cm tjocklek vilket måste kosta en mindre förmögenhet idag. Jag tänker göra det lätt för mig och sätta dit en väldigt tunn teakplywood istället, det kommer vara likt originalet och jag slipper riva halva båten. Dessutom så kommer man att kunna se vad som är rätt bakom den.
Som ni ser så är det två hål för ratten. Detta beror på att dom flesta SW16 var babordsstyrda, så även denna, från början. Jag ämnar behålla styrbordstyrning med motiveringen att jag har en ny teleflexkabel monterad sedan tidigare ägare och att gasreglaget är ämnat för styrbord sida.
Den mörka randen på sidan av båten, den mellan durken och däcket, var ett av fästena som höll i ribborna. Dessa var så dåligt plastade att dom lossnade med några hammarlag och sen var det bara att ta tag i plasten och dra av det sista så kom man automatiskt ner till original ytan.
 
 
Här kan man tydligt se spåren efter vart identitetskylten har suttit. Jag provade originalet emot och den passar exakt. När jag vände på skylten så ser man tom att mönstret från lackskarvarna som har bildats (Vilket man ser på bilden) exakt stämmer överens med missfärgningar bak på skylten, nästan som ett tumavtryck. Nu vet jag att min båt verkligen är den av mig veterligen äldsta bevarade SW16en
 
 
 
 

Nördigheten har tagit över

Men vad vore väll Sixten utan en egen kepa?
 
 

Flytande museum

I min hjärna rör sig... Ääää, glöm det föresten!
Jag har i alla fall en tanke. Tanken med det hela är inte bara att jag ska ha en ball båt från slutet på 50-talet som är snygg men med nya detaljer som man tyvärr ser för ofta. Jag gillar strikt original, ja jag må vara knäpp men men... Tyvärr vet man ju inte alltid vad som är original. Dels kan det vara okomplett, dels finnas dokumentation om hur det ska se ut med olika årsmodeller etc. För SW16 gäller båda, i alla fall i mitt fall. Dokumentationen är i många avseenden snudd på obefintlig och båten saknade orginaldetaljer. Skam den som ger sig! Problemet för mig är att jag inte bara vill ha båten i ett originalskick, utan också saker man på den tiden hade i båtarna. Skräpet, burkarna, tamparna etc etc. Det skall alltså vara som att vara i ett miniatyr av 50-talet när man sitter i båten. Då krävs det lite mera ansträngning med själva renoveringen. Det värsta jag vet är människor som renoverar sina gamla fordon, stoppar på detaljer som inte hör hemma på objektet och skyller det på att man ändå inte kan bevisa hur det såg ut. HPD (Hop Plockade Delar) är ett uttryck som har blivit populärt i dessa kretsar där man åsyftar att tillverkaren tog vad som helst som fanns på hyllan och satte på. Visst kan det vara så, men det finns ju fortfarande ett original, även om det är på individnivå.
Åter till mitt skräp! Jag har hittat lite roliga saker som man kan ha i båten som höjer känslan av att det är mer som en tidskapsel snarare än en fin renovering, dom här skall också putsas så gott det går naturligtvis! Håll till godo :)
 
 
 
 

 

Rättad!

Som ni säkert mins från tidigare inlägg så lät jag tillverka en identitetsskylt till Sixten utifrån en bild på ett original från en båt som en bekant äger. Den båten han äger är en av dom nyare SW16 som jag har sett och har ett mycket högt serienummer. Nu råkar det sig naturligtvis förefalla sig på det sättet att jag pratade med Jobs marin som hade varit i kontakt med förra ägaren till Sixten och fått in identitetsskylten till min båt. Nått var knas, det såg jag direkt när jag såg skylten. Den var mycket större än dom jag låtit nytillverka! Anledning? Jo, Sixten råkar vara en av dom äldsta SW16 båtarna som finns bevarad! Med serienummer 123 blir det den 22:a alternativt 23:e båten som Marieholmsbruk tillverkade. Unik, ja. Men eftersom jag r som jag är så nöjde jag mig inte med en av dom skyltar jag från början tillverkade utan åkte direkt med den nya till Holmqvist gravyr för att nytillverka ytterligare en skylt och man måste säga att dom lyckades igen! Riktigt snyggt jobbat och med det enda avsticket från original är valet av material. Istället för att tillverka skylten i mässing som sedan förnicklades och målades så valdes i stället rostfritt. Detta är naturligtvis ett dyrare material, men när man skall göra endast en skylt så är den kostnaden försumbar, dessutom så kan man direkt räkna av kostnaden för förnicklingen.
 
Bilden talar för sig själv. Trevlig sommar!
 
 

Ny kuriosa, för mig!

Hej på er! Det var ju ett tag sedan sisst. Mycket jobb har kombinerats med en hel del underhåll på hemmafronten med renovering etc har gjort att sixtn får ligga lite ifred ett tag. Men långt ifrån bortglömd är hon! jag har samlat på mig en del grejer som jag ska skriva om. Tyvärr får ni hålla tillgodo med en flytväst just nu! Jag vill ju inte skriva 5-6 inlägg på raken när det har legat stiltje i flera månader!
Hittade denna lilla sak på Veteranbåtsgodis.se och kunde inte motstå. Skitig som fasen är den och har säkert en hel del att önska vad gäller säkerhet, men en tidsenlig väst är ju endå en tidsenlig väst! Som sagt inget att åka med, men som kuriosa är den ju guld värld! Att den är tillverkad i Öregrund avgjorde nog köpet, Sixten kommer nämligen ha en nära anknytning dit vad det lider ;)
Nu återstår bara en gedigen rengörning av den så kommer den se ut som ny igen! :P
 
 

Riktigt tidiga båtar?

 
Kan det vara så att den här båten är riktigt tidig? Kan det vara så att den är en av dom första? Jag tror det, men varför? Dels har den förutom vindrutan som enligt uppgift skall vara av den tidigaste modellen på SW16 även har en sak gemensam med min båt! Min båt saknar hålen där emblemen skall sitta och jag har alltid undrat hur detta kan komma sig tills jag började studera denna bild samt den båten som är fotad på marmorhallarna. Svaret är att det inte finns några emblem eller har suttit några på den! Kolla och gämför bilderna så är det uppenbart. Emblemet på båda dessa båtar är vanliga klisterlappar! Dels så är det mycket större än vad emblemen är, dels så är dom inte lika framträdande som dom annars skulle varit. Men det finns även en annan detalj som jag tror avslöjar den, men detta är mer av en teori! Titta på däcket mellan sittbrunnarna. Den har som en liten invikning där kvinnan i den främre sittbrunnen har handen. Jag tror att detta kan vara ett arv från den amerikanska tillverkningen. Ni kan lätt gämföra detta på bilder av en amerikansk SW16 där den tillverkas av Kettenburg Boat Works som kan ses här nere samt mera på http://netclassics.com/glass-fiber-boat-1959-kettenburg-boat-works-sw-16/
 
 
Lite mera sax från netclassics:
 
"Efter att plugg och däcksmallar kom till Sverige startade tillverkningen vid Marieholms Bruk.
Den första Sweet Sixteen visades på Ostemans Marmorhallar och hade då nr 100 eller 101.
Numreringen började på 100 då man tyckte det kändes lite fel att starta på nr 1. Antalet totalt tillverkade båtar var mer än 600st.
Ofta diskuteras Sweet Sixteens bottenutförmning och den ändrades succesivt undr produktionen. När detta gjordes har jag inte klarställt.
En annan sak är också att de tidigare hade styrningen på “vänster” sida. De efterfäljande på styrbords “höger”
Vad som också skilde båtarna åt var hur ryggen på framsätet var utfomad i mitten. Vissa hade som man ser på den USA-tillvekade båten däck en urkapning och en del som gick att lyfta bort i ryggstödet för att lättare kunna gå mellan sittplatserna. Andra hade inte detta. USA-varianten kunde också ha en lucka monterad i akterdäcket bakom bakre sätet vilket är praktiskt så man slipper fälla baksätes ryggstöd för att komma åt tank mm. Detta förekom inte på Marieholmsbåtarna.
Enligt de uppgifter jag ha från initierat håll byggs det upp en faktabas me originaldokumentation om båtarna och var de olika delarna inköptes mm. Detta kommer att finnas i Marieholmsbrukstrakten. Detta är värdefullt för det underlättar vid originalrenoveringar om man har fakta att utgå ifrån och inte hörsägen om hur båtarna såg ut mm."

Åldersbestämma din SW16?

Jo, det är faktiskt möjligt med lite kunskap! Inte för att jag i dagsläget sitter på kunskapen men jag läser allt jag kommer över.
 
Här nedan följer ett Saxat inlägg till från Sidan www.netclassics.se och alltså ingenting som jag vill ta åt mig äran över. Jag förmedlar och samlar endast informationen. Håll till godo!
 
"Sweet Sixtens påbrå från USA märks tydligt i de första annonserna.
Vad den intresserade kan lägga märke till är också att beslagen  skiljer en hel del mella de båtar som är fotograferade för annonsering.
En av de tidigaste bilderna från Ostemans Marmorhallar i Stockholm, där SW16 premiärvisades 1958, visar en Atwood dubbellanterna framför vindrutan.
Vad man också kan lägga märke till är den mycket enkla vindrutan utan metallram som finns på de allra första båtarna. Senare kom en vindruta med metallram och därefter även metallförstärkningar i vindrutans hörnor, I denna triangelformade del (hörnorna) satte ägarna ofta sidolanternorna.
Vindrutan med metallram levererades från en fabrik i Danmark. Fabriken gick i konkurs på slutet av 70-talet.
Vindrutan är inte unik för Sweet Sixteen. Den användes av flera båttillverkare bland annat Forslund till sin lilla sportbåt  Forslund ESS Gullet.
 
Båten på bilden fotad i marmorhallarna 1958
 
 
När Sweet Sixtens första serie tillverkades had de beslag från Atwood USA.
Dessa visade sig korrodera rätt lätt så den lokala företagarandan kring Marieholmsfabriken fick i uppdrag att gjuta av lämpliga beslag.
Beslagen till Sweet Sixtenn tillverkades hos lokala tillverkare medans kädsel och suflett oftast tillverkades i Stockholm.
På den tiidga båten som ligger upplagd på ett luttande plan kan ha varit den båt som premiärvisads på Ostemans marmorhallar 1958.
Den har en dubbellanterna på fördäck som sannolikt är en Atwood. vad vi dessutom kan lägga märke till är att framrutan saknar metallram utan är fästad i däcket med en vit mellanliggande gummilist.
 

Det fanns möjlighet att också beställa båtkapell till sin Sweet Sixteen. Inredningen i övrigt bestod av dynor som var figursydda och i vissa fall var de klart Amerikainspirerade i färg och hur de var sydda. Dessa dynor tillverkades i Stockholm. Företaget LINCO i Stockholm var generalagent för SW16 och då de även var agent för OMC motorer så var standardmotorn ofta en Evinrude 35hp utombordare. De få båtar som byggdes med inombordare försåg även de med OMC motorer. Ägarna valde även Mercury Mark30, Mark55, Mark58AE beroende på vad de hade råd att investera. Elstart fanns som tillval på Mercury och det var lyx på den tiden."


Rillor eller inte rillor, det är frågan?

Rillorna ja, denna lilla mystik i SW16 världen. Vad är dom bra för? när kom dom?
Av det jag har kunnat läsa mig till så var SW16 en lite lömsk båt som lätt kunde skära i vågorna om man to dessa fel, båten var även väldigt stötig pga sin släta botten. Fördelen med slät botten är att man kan dra en vattenskidåkare med bara 18hk motor på denna modell, men nackdelarna är att den inte tål så mycket sjö.
Jag gissar att rillorna var till för att få båten mera stabil i vattnet så den inte kunde skära lika mycket och dom avkapade sidorna som återfinns i aktern på dom "nyare" båtarna är till för att ge båten bättre egenskaper när det kommer till stötighet, men funkar det? Jag har ingen aning!
När kom dessa rillor då? Vad jag har fått reda på så ska dessa rillor ha införst under dom sista två åren. Tyvärr vet ingen vad jag vet, exakt hur många båtar som gjordes och hur länge dom tillverkades. Detta ställer till ett litet huvudbry. Jag vet att det finns båtar med serienummer på 600 som inte har rillor, men jag vet inte om båtar med rillor och utan skulle ha tillverkats paralellt vilket i sig skulle vara svårt att tro.
 
Skriv gärna in er info i komentarsfältet om serienummer på er båt och om den har eller inte har rillor!
 
Väl mött!
 
Äldre typen av skrov utan rillor
 
Nyare typen av skrov med rillor (bilden lånad från sidan Classic Wooden boats)

gamla VS. nya teorier, fast med slutsatser?

Jag pratade nyss med netclassics och han lät både kunnig och påläst, så jag tror på det han säger när det kommer till serienummer etc.
Det går däremot inte att säga att årsmodellerna började med en ny siffra för varje år, utan man får helt enkellt räkna lite i den listan som ni ser här nere på bloggen och komma med lite slutsatser.
Vidare fick jag berättat för mig att det tillverkades en hel del specialbåtar av anstälda etc som gör att antalet är något osäkert, dessutom skall den ha tillverkats under en längre tid än vad som tidigare var känt.
 
Informationen kommer direkt från folk som var inblandade i ledningen på MB.

Saxat

Denna text här nere är saxat direkt från Netclassics hemsida/blogg och ingenting som jag själv har tagit reda på eller vill ta åt mig äran till. Hoppas att det är ok från netclassic att jag lånar deras information på detta sätt, är det inte det så vänligen hör av er så tar jag naturligtvis bort detta inlägg.
Informationen är, tycker jag väldigt intressant för oss SW16 "nördar" då den strider mot en del hitills påstådda eller kända fakta. Tex att den förtsta SW16 ska ha tillverkats 1956 och att det var ca 200 båtar totalt. Vad som är rätt vet jag inte utan kommer att bena lite i, men håll till godo med informationen!
 
Ursprung: http://netclassics.com/tag/sweet-sixteen/
 
 
"Tillverkningen kom igång 1958 på Marieholms Bruk efter att man först hade planerat att ha tillverkning  i lokaler på KEX-fabriken norr om Göteborg  Styren och livsmedel går inte så bra ihop så Marieholms Bruk blev den rätta platsen.  Den totala tillverkningen var klart större än vad vi ofta hör och med säkerhet var antalet tillverkade över 600 st. Enligt original tillverkningsdokumentation från fabriken 1958-1965,  som jag har i min ägo,  var det totala antalet tillverkade båtar vid fabriken 2737 st vilket då omfattar samtliga Marieholms båttyper inklusive SW16. Totalt av Marieholm tillverkade Sweet Sixteen 1958-1965 är 583st med en  numrering som startar vid 100. Tillverkningstabellen återfinns längre ner på denna sida.

Ursprunget för Sweet Sixteen är från USA.  Innan  tillverkningens uppstart  så togs en plugg, dvs gjutformen,  från USA tillsammans med mallar för tillverkning av däcket. Bilder från USA visar att båten där hade en variant med en sittbrunn dvs inte uppdelat på två sittbrunnar som är vanligast här i Sverige. Marieholms tidigare tillverkningschef fram till 1965 uppger att den amerikanska varianten aldrig tillverkades av Marieholm. De originalfoton som finns på båtar utan uppdelning i två sittbrunnar är från fabriken i USA. Bottenutformningen  ändades ett flertal gången under perioden 1958-1965. En mer distinkt bottenform med 12 graders v-botten kom ca 1965 och finns på efterföljaren Canberra. Första tiden användes  Attwoods beslag  men de ersattes med beslag som tillverkades lokalt i Småland.   Relingslisten var en halvrund träprofil som sammanfogats med gjutna hörn och stävbeslag.  Under tillverkningen finns ett antal varianter på just relingslistens avslutning vid aktern.  Ett mindre antal båtar byggdes eller förbereddes för inombordare med inudrev.  Bottnen var förstärkt med balkar som gick ut från akterspegeln. De utgjorde också motorbädden."

 

 

Försenad julklapp

Bättre sent än aldrig heter det ju, men det här tar nog fan priset!

Jag ringde återigen av en slump till Jobs Marin i Sollentuna pga att jag letar efter packningar till min Merc 700 från 1960. Dom kunde tyvärr inte hitta packningar då Mercury har slutat tillverka dom, men dom kommer att hjälpa mig leta efter eftermarknadspackningar, men dom kunde hjälpa mig med en annan grej!

När jag ringde så fick jag svaret i luren "Tjenare, det var länge sedan! Jag har en grej till dig här. Nä, du kommer inte tro det om jag säger det".

Sagt och gjort, jag styrde kosan så fort jag kunde till Jobs och vid kassa apparaten så stod den, en grej som den förra ägaren var in och lämnade till dom ca en månad tidigare. TYPSKYLTEN! JAg som misstänkte att den var inbyggd bakom instrumentbrädan! Snacka om överaskning! Nu återstår bara dilemmat i min lilla hjärna. Använda en av dom skyltarna som jag har låtit tillverka men är av annat format, eller använda den här som förebild för att göra en ny skylt eller försöka renovera den här gamla skylten. Jag TROR att båten är väldigt tidig då skylten ser helt annorlunda ut mot vad dom gör i senare båtar, dessutom är det ju ett ganska lågt nummer på skylten. Har för mig att jag har sett en bild på en sån här skylt någonstans, men kan kanske få hjälp att verifiera detta!

Värt att tillägga är att förra ägaren var flyktig bekant med Jobsarna liksom jag och jag hade nämnt det när jag köpte båten.

 


Von Sven. Jag säger bara det!

Har ni hört namnet förut? Killen med dom magiska händerna har figurerat förr i Sweet Sixteen sammanhang. Han är en av europas bästa pinstripeartister och handrandade upp ett helt däck åt en SW16 i Linköping för ett par månader sedan, ett resultat som den ägaren är mycket nöjd med. Kontakten med Sven fick jag genom min bror som har anlitat honom att pinstipa en hotrod. Man måste säga att man blir imponerad av det han håller på med och ingenting som har med färg att göra verkar vara för svårt.
Dekalen å den här tanken har med åren fått sig några törnar med all rätt. Men den var inte sämre än att jag tänkte att jag skulle ge Sven en shans att fixa det. Dom nytillverkade dekalerna ser dessutom inte helt lika ut, så nördig som man är så lämnade jag det hela till Sven och här är resultatet. Nu återstår bara för en bilackerare att ta över och lackera resten!
Bilderna nedan är använda med tillstånd av Von Sven.
 
Titta gärna in på Svens hemsida och blogg på http://www.vonsven.com/ 
http://vonsven.com/modernstudio/category/modern-studio/
 
 
 
 
 
 
 
 

Helt jäkla galet, men inget med båtar att göra. Vad jag vet!

Alla Sweet Sixteener är inte båtar. Tyvärr är det enklare att hitta finniga fjortisbrudar som tycker dom är världens snyggaste som finns än vad det är att hitta båtar när man söker efter just SW16.
Jag kollade dock FB häromdagen och jag ser att jag har fått ett mail från min kompis Björn som är ungegfär lika galen i fordorn som jag är, fast han har skrivandets gåva dessutom, med tipset om den här länken. Man måste berömma killen för att dels komma på den här totalt galna ideen, och dels för att förverkliga den!
 
http://www.sweet16.se/

Förkylt :(

Här ligger man, förkyld med ont ihalsen och hosta. Lägg därtill på att jag är man vilket gör det hela lite värre. Jag skulle våga påstå att jag faktiskt är döende! Ni kvinnor har ingen aning om hur det är för en man när denne är förkyld, men det är allt annat än en lek, det vill jag lova!
När jag nu ligger här på soffan i krämporna av min egen dödsångest (läs nästeppa) så ringer dörrklockan. JAg väntar då rakt inte besök. Föräldrarna är i fjällen och vad mina polare anbelangar så brukar dom ringa innan dom dom dyker upp.
Nåväl, jag stapplar och hasar mig till ytterdörren i krämpor (läs, gick i lite lugnare tämpo än normalt) och tittar i titthåles så syns mest en mörk gestalt. GR8, en lönnmördare! Nä, det var bara Larsa med fru som tittade över medförsta prototypen till emblemen! Dom är gjorda i transperent plexi för att kunna gämföra orginalet och kopian. Än så länge skiljer det sig en aning, men det kommer att fixa i prototyp 2.0!
Det tar sig i alla fall! JAg hade tänkt att göra en stock emblem som jag säljer till mer eller mindre skälvkostnadspris, jag tittar även på möjligheten att göra en uppsättning i vit plast som det ska vara på dom senare båtarna om det är någon som är lika petig som jag är fast har en nyare SW16.
 
 

Go och glad!

Ni som har följt bloggen tidigare vet att jag har letat efter en vagn att dra Sixten på. Naturligtvis så kan jag gå och köpa en vagn hos närmsta tillverkare eller leverantör av släpvagnar, men varför göra det lätt för sig? Nä, Sixten måste ju naturligtvis åka ståndsmässigt på en tidstypisk vagn. Sökandet har pågått en tid och från Ide till idag så har det tagit ca ett år.
Av en slump så sökte jag på tradera och hittade en vagn som jag tänkte kunde lämpa sig bra. Problemet var att det är ett flaksläp, iofs från 1967 men ett flak! Kontakt togs med bilprovningen och jodå, det går att bygga om till en båtvagn.
Jag har hittat en vagn som jag får låna och den kommer att aggera mall till den vagnen jag ska bygga fram.
Men varför i gösse namn kan jag inte bara köpa en ny, fräsh båtvagn? Anledningen är att med en ny vagn så kan jag inte få den att se ut som en gammal och därför kommer den inte att smälta in i helhetsintrycket. Nu kan jag få belysning, bromsar etc att vara tidsenliga.
 
Stay tuned, bilder kommer! :)

Krympte i tvätten? :/

Jag passade på att sjösättalite men vattnet var lite för kallt och likt vissakrippsdelar i kallt vatten så krympte även Sixten!
Nä, skämt och sido. Den här lilla modellen ropades in på tradera för en tid sedan och kommer från 60-talet. Proprtionerna är bättre på teckningen på omslaget än vad det är på själva modellen. Men hur coolt är det inte i alla fall att SW16 faktiskt fanns som modellbåt!
Priset på 8:- får väll anses för tiden vara tämligen dyrt, tror jag. Iom att jag inte levde då så är mina uppfattningar om pengavärdet rätt vaga. Men för den vakna så kan man läsa OMS på prislappen, Omsättningsskatt med andra ord. Detta var innan våra kära pålitiker fick för sig att pengarna i alla fall inte räkte så man lag till M:et i M(era)OMS.
 
Trevlig helg på er!
 
 

I väntans tider

Jag vet jag vet. Ibland händer det inte mycket och jag är ledsen för det! Motivationen har ju inte varit på topp när regnet ute står som spön i backen. Visst är det ett perfekt väder för att sitta inne i ett varmt garage och fixa med lite diverse, men med vad? Jag har inte vidare mycket som jag i nuläget kan göra.
Motorn är iväg på renovering och jag hoppas kunna lägga upp ett lite längre reportage från hur det går med den. För min del får motorn gärna vänta ett ögonblick då jag jusst i skrivande stund inte har någonstans att direkt ställa den, förutom på Sixtens akterspegel då förståss...
Jag håller i alla fall på att städa iordning garaget för att kunna ta hem Sixten för att göra lite plastjobb och träjobb på insidan. En vän till mig som är en riktigt duktig möbelsnickare har lovat att lägga sina ömma händer på träjobbet i vinter, men det blir inte förns i januari.
 
En Kul sak som har hänt på sista tiden är dock arbetet med att få till stånd en passande båt trailer vilket jag i nuläget jobbar intensivt med. Rapport lär komma vad det lider. Jag kan i alla fall säga så mycket att jag har pratat med en släpvagnstillverkare som har en massa godis kvar i sina gömmor från 50-60 talet, så jag slår vad om att det kommer bli en läcker skapelse. Sixtenkan ju inte åka på ett modernt släp inte, hur skulle det se ut ;)
 
På återseende!

Pricken över iet!

Nu är det ju tyvärr såhär att jag inte är världens snabbaste person i alla lägen. Under försommaren så fick jag ett litet paket på posten som jag hade ropat in på ebay och sedan dess har jag tänkt att jag ska skriva om det här på sixten. Tyvärr har det alltid kommit nått emellan så det har hamnat i "jag gör det sen" listan till att efter det hamnat i "varför i helvete har jag inte gjort det här än för" listan och nu ingått i "förhelvete, gör det nu" listan!
Jag har länge letat efter plastemblemen till motor och gashandtag, tyvärr så ligger orginalformarnaenligt uppgift på bottnen av Mexikanska gulfen(!?) och han som gjorde replikor för ett tiotal år sedan har gått upp i rök eller trillat av pinnen.
När jag nu såg dessa replikor på ebay så tänkte jag inte ens utan slog till direkt, upplagan var begränsad och jag visste att dom inte skulle bli flera, inte på väldigt länge i alla fall. Två vita emblem inköptes och jag kände mig väldigt nöjd, tills dom kom hem! JAg hade ju för fan köpt fel emblem!!!! I alla fall det ena. Det stämmer att på gashandtaget skulle det sitta ett just sådant vitt emblem jag hade köpt men på motorn skulle ett i silver sitta. Nåväl, kontakt togs med säljaren vilket bekräftade dom uppgifter jag had. Ingen ko på isen tyckte han och det ena av mina emblem åkte tillbaka över atlanten och ett i siver kom i retur. Trevlig kille med bra service!
Nu kommer jag inte ihåg på rak arm hur mycket jag betalade för emblemen och till vem, men dom var långt ifrån billiga. Kvaliten är dock bra och man ska titta på det nära för att se att det inte är orginal.
 

Hemma ett dygn och kan inte hålla mig borta!

Jag var tvungen att åka bort ett dygn från mitt arbete i skärgården och passar då på att ägna kvällen åt att dela med mig av den oerhörda skicklighet som Bäckmans gjuteri uppvisar! Ingenting verkar för dessa hantverkare vara en omöjlighet.
Passa på att signa upp er, allt på bilden är nämligen till salu för 500:- stycket! En av stävögglorna är redan tingade så det gäller att smida medans järnet är vamt.

Trevlig fortsatt sommar! :)


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0