Avrundat!

Till landtärnorna så tillhör en original jösstake tillverkad i gjutet gods och väldigt läcker i sin form. Naturligtvis så skall en sådan införskaffas MEN, och det är ett stort men... Vart hittar man en sån? Jag har letat och letat men ej ännu kunnat uppringa en sådan. Jag har sett dom på bild och jag vet ungefär hur dom ska se ut. Undertiden så tänker jag nöja mig med denna rundstav i mahogny som skall svarvas till, för att under tiden jag letar efter den rätta, fungera som jösstake.
Bilder från jobbet kommer när jag är igång med det jobbet.
 
 

Varför båtar i ett järnbruk?

Marieholms Bruk Startade redan 1836 och med sin 120 årig historia bakom sig hade man hunnit tillverka både spisar och lantbruksmaskiner. En stor del av brukets malm var så kallad sjömalm vilket betyder att man tar tillvara på malm på ett stort antal sjöbottnar i omgivningarna runt Marieholmsbruk men i takt med att utvecklingen gick framåt så var denna industri dömd att gå i graven vilket var nära ett faktum under slutet av 1940-talet. Konkursen kom närmare och blickarna började riktas åt andra håll. Då kom en Göteborgare vid namn Uno Särnmark till räddningen, Särnmark hade ett företag som tillverkade elkomponenter till bland annat flygplan. Flytten till Marieholm berodde på att Särnmark planerade att starta en kemisk anläggning eftersom Marieholm låg avsides till. Steget till båtar är fortfarande ganska långt, men i alla fall något närmre än det järnbruk som 120 år tidigare hade startats.

I början av 50-talet dör dock Uno Särnmark och hans bror Folke tar över stafettpinnen. Några år senare kontaktas Folke av en tidigare anställd, Stellan Fägersten, som vistats i USA där man börjat bygga fritidsbåtar i plast. Särnmark, som förmodligen är ganska ansträngd i ett företag som för inte jättelänge sedan var konkurs hotat beslutar sig för att satsa på båttillverkning. Den första båten kom ut från fabrik 1958 och hette Sweet Sixteen som hade köpts med formar, mallar och tillverkningsrätt från USA där båten hade tillverkats i några år. Tyvärr hade båten bedrövliga sjöegenskaper vilket man försökte komma till rätta med genom att ge båten lite mer V-botten, mindre köl samt rillor i botten. Båten som ursprungligen ritats av Charles Underwood tillverkades i 600 exemplar mellan 1958-1967. Här går åsikter isär hur många båtar som egentligen tillverkades och hur länge, vissa hävdar 200 exemplar, andra betydligt fler. Tillverkningen började enligt uppgift på serienummer 100 och den båt med högst serienummer som jag personligen sett har ett serienummer strax över 900. Första siffran i serienumret avser alltså inte årsmodellen som vissa envist vill hävda. Den första båten med serienummer 100 skall ha ställts ut på Marmorhallarna i Stockholm 1958. Sweet Sixteen var i alla fall en av Sveriges allra första serietillverkade plastbåtar och visst lyckades man med designen. Båten har idag blivit en riktig klassiker!

Canberran efterföljde Sweet Sixteen, men i en tid då plast var på modet blev Canberran aldrig någon succé trotts sitt tjusiga trä däck. Även däcken skulle vara plast och Canberran ansågs omodern och visst, tack vare dess modifieringar från Sweet Sixteenens skrov så kan i alla fall inte jag kalla den för vacker… När man gjorde Canberran tog man alltså skrovet från Sweet Sixteen, gav det högre fribord, 10 graders V-botten och steglister. Canberran ska ha tillverkades i ca 150 exemplar och tillverkades parallellt med Sweet Sixteen.

Men tillverkade Marieholmsbruk endast dessa båtar? Naturligtvis inte! Man hade stor tillverkning på både motor och segelbåtar varav mycket gick på export men det blandar vi inte in här och nu, men i korthet kan man säga att saker och ting rullade på rätt bra i Marieholm fram till bränslekrisen. Försäljningen av segelbåtar rullade väll på i långsam takt medan lagret av motorbåtar bara blev större och större. 1973 sålde man sedan hela företaget till Rederi AB Transatlantic. Segelbåtarna fortsatte att säljas. Hösten 1975 tillsattes Clas-Åke Nygren som VD, och 1977 meddelades att Marieholmsbruk skulle gå ihop med Albin Marin och Shipman. Detta visade sig bli dödsstöten för Marieholm. Hela tillverkningen flyttades till Albins jättefabrik i Kristinehamn. En grupp uppsagda vid Marieholmsbruk ville hyra lokalerna av Albin Marin för att fortsätta tillverkningen av IF-båten. Detta ville dock inte Albin, utan det dröjde ända fram till Albin Marins konkurs innan tillverkningen av segelbåtar kunde återupptas i Marieholms Bruk. Denna saga blev dock ganska kort den med och 1987 seglade den sista båten ut från fabriken. Lokalerna användes nu som varulager åt andra företag fram till 2005 då den nya ägaren tog över. Platsens betydelse för båtindustrin syntes tydligt och i lokalen liksom utanför fanns rester kvar ifrån tillverkningen. Snudd å alla formar skall ha funnits kvar tex. Dessa såg tyvärr inte den nya ägaren något värde i varpå dom förstördes. Tyvärr säger han såhär i efterhand för hur häftigt hade det inte varit att kunna tillverka en splitter ny Sweet Sixteen idag 2014. Eller kanske rent av tur av exakt samma anledning. Sweet Sixteen är en klassiker och nytillverkning tror jag skulle förstöra lite av charmen med dessa båtar.

Idag har en modern evenemangslokal växt upp i dom gamla anrika lokalerna där båttillverkningen en gång var i full drift och man kan hyra dessa för mässor, företagsevent, jubileum, fester, julshower etc. Kika in på deras hemsida för att titta vidare,

www.marieholmsbruk.se

 

Tillverkningen av Sweet Sixteen är i full gång!
 

Rillor eller inte rillor, pt2 !?

I ett tidigare inlägg här på bloggen (http://svettigasixten.blogg.se/2013/february/rillor-eller-inte-rillor-det-ar-fragan.html) så berör vi tidiga och senare skrovformer. Jag satt och scannade av internet och upptäckte då en tredje modell av skrov som jag aldrig har sett förr.
Tidiga skrov har som bekant inte dom avhuggna kanterna i aktern medans dom senare skroven har det i kombination av rillor under som ska göra båten stadigare i sjön (Se inlägget i länken), hur vida det funkar eller ej vet jag inte...
Det verkar nu som att det framkommer uppgifter om att en (Kanske mycket begränsad) serie båtar gjordes med avhuggna kanter men UTAN rillor. Vad det verkar vara är ett skrov som ligger mitt emellan dom två tidigare kända skrovformerna.
 
 
Bilden lånad, jag tar naturligtvis bort den om ägaren till denna anser det olämpligt med dess närvaro på denna blogg.

På begäran

Hej på er!
Nu är det någon månad sedan jag skrev nått. Det har inte blivit så mycket för julen stod för dörren så jag kom inte in i garaget...
När jag satte ut Sixtens gamla dynor på blocket så blev jag bla. kontaktad av en kille som renoverar en SW16 i Norrtälje varpå han eftersökte några bilder hur en tidig Sw16 ser ut under fördäcket. Ja, naturligtvis så ordnar vi det. Förvisso har Sixten fått ett nytt däck, men det nya är lagt uppepå det gamla och undersidan ser exakt ut som det gjorde den där dagen hon seglade ut från fabrikshallen.
 
Håll till godo Niklas!
 
 
 
 

RSS 2.0