Fan...
Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig. I alla fall inte hela vägen fram!
Teak tänkte jag, det måste ju vara teak och sen gasade jag på, köpte skivor och började rita upp. Naturligtvis så visade det sig att det ska vara Mahogny jag ska ha!
Så nu, pga en kraftigt lobotomerad ägare till Sixten, så finns nu en teakskiva till salu med en perfekt uppmallad mellanvägg till salu billigt! Jag kan kapa ut den mot ersättning också.
Man tager vad man haver!
Men det är inte så ofta som köket kanske är källan för sökandet?
Jag hade slut på målarpapp, en produkt som är för mig helt ovärderlig när det kommer till att göra smidiga mallar. En styvt brunt papper som går alldeles utmärkt att rita på med allehanda pennor. Dessutom är det tjockt så det går finfint att klippa i utan att man behöver vara rädd för att det ska trasas sönder vid blotta närvaron av händer. Den här gången fick en engångsduk av sämre kvalité bli utgången för mallen.
I Sixten har ett skott varit monterat mellan främre och bakre sittbrunnen. Snyggt, absolut. Men tämligen opraktiskt då det har varit väldigt mycket luft mellan sittbrunnarna som inte kunnat användas till någonting över huvud taget. Jag har nu valt att modifiera det här skottet en del och uppmallningsarbetet är i full gång. För det första så designas handskfacket om. På tidiga båtar så skall två fack finnas i båten, en på styrbord och en på barbord sida och på nyare båtar så skall det vara ett fack på mitten. Jag har av estetiska skäl valt att göra ett fack i mitten och jag begav mig till en bekant och mallade av det handsfacket i hans båt.
Original så är hanskfacket ända upp mot däcket men här har man lagt in en förstärkning i form av en furulist på baksidan vilket medför att hålet måste flyttas ner en aning. Jag har fått för mig att det kommer att se bra ut ändå.
Så här har jag tänkt mig att luckorna på ömse sidor skall sitta. Ni kan se det som kommer bli lucka som ett sträck. Överkanten följer däckets linje medans dom andra tre sidorna är raka. Mallen är vikt på mitten.
Vad har då ett pasta mått att göra med Sixten? Är båten en adopterad italjenare med god smak för kuldinariska delikatesser? Självfallet inte, men det var det jag hittade som exakt stämde in på orginalradien på fackets hörn. Samma radie skall jag försöka använda på luckorna. Här ses även mallen till facket tillverkad i målatejp. En gammal papperspåse fick följa med till båten för att aggera kladdpapper och den mall jag målade av det ena hörnet på. :)
Ny plast
Hur man plastade på 50-talet visste nog inte ens dom som jobbade med det verkar det som. Man har gjort ett kalasjobb på många sätt men tjockleken på plasten är lite väl tilltagen på många platser. Det kan säkert förklaras med att man inte riktigt visste om det nya materialets hållfasthet och tog i lite i överkant. Men den sista plasten man hade kvar i hinken när all glasfiber var satt, vad gjorde man med den? Det verkar inte bättre än att man hällde upp och ner på den rakt ner i mitten på båten. Plasten utan armering är, eller var kan tilläggas, ca två cm tjockt! Detta område har totalt saknat armering och har nog ganska snart efter tillverkningen börjat att spricka. Man kan ju lugnt säga att det knappast har blivit bättre med åren... Nu är det hela dock åtgärdat och jag har slipat ner det spruckna området ner till fibernätet och byggt upp med ny armerad plast. Man kan se sprickorna genom plasten fortfarande. Med åren har det lagt sig smuts i sprickorna som går så långt ner att jag inte vågar ta mera. Detta område är det inga större strukturella påfrestningar på och därför har jag valt att inte helt avlägsna detta parti.
På fotstödet fanns en nåtad durk fäst med ca två tusen skruvar. Därför har jag valt att lägga på ett nytt lager plast här. Inte pga att det blir så mycket starkare av det, utan på grund av att det är det enklaste och bästa sättet att dölja skruvhålen.
Ett minne från i våras!
Redan under fredagen inleddes hårda förhandlingar på kontoret. Jag la ett bud medans motparten prutade, jag kontrade med att möta upp och motparten backade. Fan också... Jag la ett nytt bud och min motspelare kom tillbaka in i matchen igen och vi kom överens på halva vägen.
Man skulle kunna tro att jag har köpt nått roligt till Sixten, men så enkellt var det ju inte. Budgivningen handlade om vilken tid på en lördag jag kunde få upp farsan för at gå på båtmässan! Vilket var enklare sagt än gjort då min lätt konservative far inte trivs i miljöer med mycket folk på en trång yta, väl på plats så tycker han att det är roligt, men det är presis som om gamla gubbar ska krångla litegran innan dom kommer igång. Som en gammal t-ford eller nått i den stilen. Det är så att säga inte bara att vrida om nyckeln och åka utan man måste visa lite kärlek för att få igång det hela!
Lördagen blev i alla fall lyckad. Vi gick runt och drägglade på en hel del vackra skapelser, knorrade åt en hel del mindre vackra skapelser och pratade med folk som vi känner.
Men det var ändå någonting som saknades, det var som om någonting inte var komplett. Vart sjutton är Sverige tänkte jag. Ja själva landet som sådant vet jag ju mycket väl vart det ligger, men inte den nytillverkade skapelsen som har växt fram under den senaste tiden. Båtvärdens svar på skönheten och odjuret! Ruben Östlunds skapelse från 1929 som skulle ta hem den ärofylda Harmswort pokalen till Sverige. Landet som inehadde denna pokal kunde tittelera sig världens snabbaste land till sjöss!
Rivningen är klar!
I det närmaste i alla fall!
Kvar att riva är, bra fråga... Men någon liten kant eller liknande är det nog!
Ribborna på sidan av skrovet gick lika bra att ta bort som dom i främre sittbrunnen. Jag har turen med mig att dom främre och bakre ribborna är skruvade i ryggstödet samt i skottet och ingenting av dom är fastsatta i skrovet.
Mellanväggen som satt mellan den bakre sittbrunnen kommer endast att användas som mall. Detta beslut togs efter att en liten flisa av teakfaneren lossnade när ramen runt handskfacket demonterades. Den är dessutom några centimeter för smal då detta glapp har täckts av fästena för dom liggande teakribborna längs med skrovsidorna. Jag kommer att modifiera denna mittvägg med att innehålla fack för ankare, tampar, fendertar etc. Som det är idag så är det mycket utrymme mellan främre och bakre sittbrunnen som inte kan användas.
När jag skruvade loss den bakre mellanväggen så hoppades jag på att jag skulle hitta handskfacken som satt original. Naturligtvis så var dessa bortmonterade, men jag kunde hitta spår efter dom. En fyrkantig svart färgrest på varje sida av båten. Dom tidiga SW16 hade inte ett fack på mitten utan två mindre, ett på styrbord och ett på barbords sida. När jag tittade så kunde jag även hitta ytterligare ett bevis över att min båt är en av dom absolut tidigaste. mellan sittbrunnarna så gick nämligen inte däcket rakt utan hade en inbuktning mellan den bakre sittbrunnen och ryggstödet till framsits. Detta för att man enklare skulle kunna röra sig från för till akter. Detta modifierades snart till att bli den lite mera styvare konstruktionen som dom flesta har. På Sixten har man, när man renoverade däcket, valt att kapa detta rakt och lägga in en ny plywoodbit och få den senare raka linjen som en gång var. Från början har med all säkerhet en lucka varit monterad i ryggstödet i framsits för att ytterligare underlätta rörelsefriheten i båten. Detta helt kopierat från en amerikanska förlagan (Se bilder i bloggen)
Titta på tex den tidiga reklambilden som visar båten med serienummer 100 (alt 101) i rörelse (den med vattenskidorna i baksits) så ser ni hur jag menar att däcket sett ut.
Man kan nog lugnt säga att Sixten aldrig har varit riktigt dåligt i träet, men man har valt att lägga på ett nytt skrov ovanpå det gamla. På undersidan är till och med originalfärgen kvar. Flagnad visst, men den sitter där!
Rivningen av insidan är klar, nu börjar återuppbyggnaden!
Här ser man tydligt dom nya däcksbitarna som är infällt mellan främre och bakre sittbrunnen
I den svarta fläcken har från början dom rätta handskfacken suttit
Mellanväggen som nu enbart kommer att användas som mall för en ny
Rivning
Nu är vi igång igen! Jag har rivit ut allt innehåll i framsitsen som inte var original. Alla ribbor som satt på sidan av sittbrunnarna ryker. Varför? Det såg ju faktiskt rätt bra ut! Ja, men det är inte rätt, det var inte där från början! Även trägolvet som satt med 4 milj. skruvar rök, så om det är någon som vill ha skruv kan ju hojta till...
Fram träde den smått våldtagna instrumentbrädan. Synd att man har kapat upp det där fula hålet i mitten för ett handskfack. Brädan är ju trotts allt en massiv teakplanka på ca 3cm tjocklek vilket måste kosta en mindre förmögenhet idag. Jag tänker göra det lätt för mig och sätta dit en väldigt tunn teakplywood istället, det kommer vara likt originalet och jag slipper riva halva båten. Dessutom så kommer man att kunna se vad som är rätt bakom den.
Som ni ser så är det två hål för ratten. Detta beror på att dom flesta SW16 var babordsstyrda, så även denna, från början. Jag ämnar behålla styrbordstyrning med motiveringen att jag har en ny teleflexkabel monterad sedan tidigare ägare och att gasreglaget är ämnat för styrbord sida.
Den mörka randen på sidan av båten, den mellan durken och däcket, var ett av fästena som höll i ribborna. Dessa var så dåligt plastade att dom lossnade med några hammarlag och sen var det bara att ta tag i plasten och dra av det sista så kom man automatiskt ner till original ytan.
Här kan man tydligt se spåren efter vart identitetskylten har suttit. Jag provade originalet emot och den passar exakt. När jag vände på skylten så ser man tom att mönstret från lackskarvarna som har bildats (Vilket man ser på bilden) exakt stämmer överens med missfärgningar bak på skylten, nästan som ett tumavtryck. Nu vet jag att min båt verkligen är den av mig veterligen äldsta bevarade SW16en
