Riktigt tidiga båtar?
Den första Sweet Sixteen visades på Ostemans Marmorhallar och hade då nr 100 eller 101.
Numreringen började på 100 då man tyckte det kändes lite fel att starta på nr 1. Antalet totalt tillverkade båtar var mer än 600st.
Ofta diskuteras Sweet Sixteens bottenutförmning och den ändrades succesivt undr produktionen. När detta gjordes har jag inte klarställt.
En annan sak är också att de tidigare hade styrningen på “vänster” sida. De efterfäljande på styrbords “höger”
Vad som också skilde båtarna åt var hur ryggen på framsätet var utfomad i mitten. Vissa hade som man ser på den USA-tillvekade båten däck en urkapning och en del som gick att lyfta bort i ryggstödet för att lättare kunna gå mellan sittplatserna. Andra hade inte detta. USA-varianten kunde också ha en lucka monterad i akterdäcket bakom bakre sätet vilket är praktiskt så man slipper fälla baksätes ryggstöd för att komma åt tank mm. Detta förekom inte på Marieholmsbåtarna.
Enligt de uppgifter jag ha från initierat håll byggs det upp en faktabas me originaldokumentation om båtarna och var de olika delarna inköptes mm. Detta kommer att finnas i Marieholmsbrukstrakten. Detta är värdefullt för det underlättar vid originalrenoveringar om man har fakta att utgå ifrån och inte hörsägen om hur båtarna såg ut mm."
Åldersbestämma din SW16?
Vad den intresserade kan lägga märke till är också att beslagen skiljer en hel del mella de båtar som är fotograferade för annonsering.
En av de tidigaste bilderna från Ostemans Marmorhallar i Stockholm, där SW16 premiärvisades 1958, visar en Atwood dubbellanterna framför vindrutan.
Vad man också kan lägga märke till är den mycket enkla vindrutan utan metallram som finns på de allra första båtarna. Senare kom en vindruta med metallram och därefter även metallförstärkningar i vindrutans hörnor, I denna triangelformade del (hörnorna) satte ägarna ofta sidolanternorna.
Vindrutan med metallram levererades från en fabrik i Danmark. Fabriken gick i konkurs på slutet av 70-talet.
Vindrutan är inte unik för Sweet Sixteen. Den användes av flera båttillverkare bland annat Forslund till sin lilla sportbåt Forslund ESS Gullet.
Dessa visade sig korrodera rätt lätt så den lokala företagarandan kring Marieholmsfabriken fick i uppdrag att gjuta av lämpliga beslag.
Beslagen till Sweet Sixtenn tillverkades hos lokala tillverkare medans kädsel och suflett oftast tillverkades i Stockholm.
På den tiidga båten som ligger upplagd på ett luttande plan kan ha varit den båt som premiärvisads på Ostemans marmorhallar 1958.
Den har en dubbellanterna på fördäck som sannolikt är en Atwood. vad vi dessutom kan lägga märke till är att framrutan saknar metallram utan är fästad i däcket med en vit mellanliggande gummilist.
Det fanns möjlighet att också beställa båtkapell till sin Sweet Sixteen. Inredningen i övrigt bestod av dynor som var figursydda och i vissa fall var de klart Amerikainspirerade i färg och hur de var sydda. Dessa dynor tillverkades i Stockholm. Företaget LINCO i Stockholm var generalagent för SW16 och då de även var agent för OMC motorer så var standardmotorn ofta en Evinrude 35hp utombordare. De få båtar som byggdes med inombordare försåg även de med OMC motorer. Ägarna valde även Mercury Mark30, Mark55, Mark58AE beroende på vad de hade råd att investera. Elstart fanns som tillval på Mercury och det var lyx på den tiden."
Rillor eller inte rillor, det är frågan?
gamla VS. nya teorier, fast med slutsatser?
Saxat
Ursprunget för Sweet Sixteen är från USA. Innan tillverkningens uppstart så togs en plugg, dvs gjutformen, från USA tillsammans med mallar för tillverkning av däcket. Bilder från USA visar att båten där hade en variant med en sittbrunn dvs inte uppdelat på två sittbrunnar som är vanligast här i Sverige. Marieholms tidigare tillverkningschef fram till 1965 uppger att den amerikanska varianten aldrig tillverkades av Marieholm. De originalfoton som finns på båtar utan uppdelning i två sittbrunnar är från fabriken i USA. Bottenutformningen ändades ett flertal gången under perioden 1958-1965. En mer distinkt bottenform med 12 graders v-botten kom ca 1965 och finns på efterföljaren Canberra. Första tiden användes Attwoods beslag men de ersattes med beslag som tillverkades lokalt i Småland. Relingslisten var en halvrund träprofil som sammanfogats med gjutna hörn och stävbeslag. Under tillverkningen finns ett antal varianter på just relingslistens avslutning vid aktern. Ett mindre antal båtar byggdes eller förbereddes för inombordare med inudrev. Bottnen var förstärkt med balkar som gick ut från akterspegeln. De utgjorde också motorbädden."
Försenad julklapp
Bättre sent än aldrig heter det ju, men det här tar nog fan priset!
Jag ringde återigen av en slump till Jobs Marin i Sollentuna pga att jag letar efter packningar till min Merc 700 från 1960. Dom kunde tyvärr inte hitta packningar då Mercury har slutat tillverka dom, men dom kommer att hjälpa mig leta efter eftermarknadspackningar, men dom kunde hjälpa mig med en annan grej!
När jag ringde så fick jag svaret i luren "Tjenare, det var länge sedan! Jag har en grej till dig här. Nä, du kommer inte tro det om jag säger det".
Sagt och gjort, jag styrde kosan så fort jag kunde till Jobs och vid kassa apparaten så stod den, en grej som den förra ägaren var in och lämnade till dom ca en månad tidigare. TYPSKYLTEN! JAg som misstänkte att den var inbyggd bakom instrumentbrädan! Snacka om överaskning! Nu återstår bara dilemmat i min lilla hjärna. Använda en av dom skyltarna som jag har låtit tillverka men är av annat format, eller använda den här som förebild för att göra en ny skylt eller försöka renovera den här gamla skylten. Jag TROR att båten är väldigt tidig då skylten ser helt annorlunda ut mot vad dom gör i senare båtar, dessutom är det ju ett ganska lågt nummer på skylten. Har för mig att jag har sett en bild på en sån här skylt någonstans, men kan kanske få hjälp att verifiera detta!
Värt att tillägga är att förra ägaren var flyktig bekant med Jobsarna liksom jag och jag hade nämnt det när jag köpte båten.
