Ett minne från i våras!
Redan under fredagen inleddes hårda förhandlingar på kontoret. Jag la ett bud medans motparten prutade, jag kontrade med att möta upp och motparten backade. Fan också... Jag la ett nytt bud och min motspelare kom tillbaka in i matchen igen och vi kom överens på halva vägen.
Man skulle kunna tro att jag har köpt nått roligt till Sixten, men så enkellt var det ju inte. Budgivningen handlade om vilken tid på en lördag jag kunde få upp farsan för at gå på båtmässan! Vilket var enklare sagt än gjort då min lätt konservative far inte trivs i miljöer med mycket folk på en trång yta, väl på plats så tycker han att det är roligt, men det är presis som om gamla gubbar ska krångla litegran innan dom kommer igång. Som en gammal t-ford eller nått i den stilen. Det är så att säga inte bara att vrida om nyckeln och åka utan man måste visa lite kärlek för att få igång det hela!
Lördagen blev i alla fall lyckad. Vi gick runt och drägglade på en hel del vackra skapelser, knorrade åt en hel del mindre vackra skapelser och pratade med folk som vi känner.
Men det var ändå någonting som saknades, det var som om någonting inte var komplett. Vart sjutton är Sverige tänkte jag. Ja själva landet som sådant vet jag ju mycket väl vart det ligger, men inte den nytillverkade skapelsen som har växt fram under den senaste tiden. Båtvärdens svar på skönheten och odjuret! Ruben Östlunds skapelse från 1929 som skulle ta hem den ärofylda Harmswort pokalen till Sverige. Landet som inehadde denna pokal kunde tittelera sig världens snabbaste land till sjöss!
